Det där berömda ljuset på Gotland, det vita liksom lite ljusare ljuset – det hittar man i dess finaste form på Furillen. Det övergivna kalkbrottet har fått upprättning och förvandlats till hotell och rekreationsområde med många gamla bruksbyggnader bevarade. För en gotlänning som mig själv känns det lite sorgligt, att se gapande sår i landskapet från forna dar. Men det är samtidigt en strålande vacker plats och att det finns möjlighet att bo och uppleva vad som för många är essensen av Gotland, det vindpinade, karga, kala landskapet, tycker jag är toppen. Att Sofia och Gustav ville fira ett av sommarens minsta och charmigaste bröllop där tycker jag också är toppen! Ett vackert par, en ball klänning och ett vitt härligt ljus – det är en dag då man gillar att vara bröllopsfotograf.
